Jävlar vilken skillnad! Lyssna här..

Jag brukar aldrig ha musik i öronen när jag är ute och promenerar för mig själv, för det första så sitter aldrig hörlurarna kvar i mina öron, utan åker ut och tappas hela tiden, trasslar alltid in mig i sladden osv. Allmänt jobbigt att ha med lurar på en promenad. Men häromdagen när jag skulle ta mig en promenad vid 21:30 på kvällen tänkte jag ju att jag såklart måste ha hörlurar. För att gå i mörker, eller kvällstid innebär en massa inbildningar för mig. ”hör” någon bakom mig, kommer bli attackerad av en älg, björn eller liknande. Min barndoms mardröm ” mannen i gummistövlarna” står alltid i skogen med en motorsåg och kollar på mig. Ja, jag har många inbildningar när jag är ensam, just därför jag sällan är det.

Men nu tänkte jag att jag får bara klara det. så jag gav lurarna ett nytt försök, satte ett pannband över dom så dom säkert skulle sitta kvar och sedan satte jag på spotifyn och började min promenad. JÄVLAR vilket tryck jag fick, alltså push! Jag bara gick och gick, höll samma takt hela vägen. Bara gick och gick, kände inget stopp i mig och vilken skön känsla det va med musik till alltså. Blev tillslut världens längsta powerwalk ever(!) för mig, och jag var inte ens trött när jag kom hem. Jävlar säger jag bara :) Här blir det lurarna i varje dag jag ska motionera i fortsättningen, grymt ju!