Det är så jobbigt när man bara går och går och hoppas att man hittat en ny runda, så kommer man tillslut efter fleeera kilometer, till en vändningsplats och måste gå samma, hela den gångna vägen, tillbaka..igen! Finner ingen som helst ro i det. Och det hände mig igår så jag blev sur och hittade en öde trappa som jag satte mig på och sjönk ner i mina djupaste tankar. När jag tillslut tänkte på att jag satt för mig själv och surade på en trappa mitt i skogen för att jag inte lyckades hitta en runda, så tog jag förnuftet till fånga och började gå igen.. jag blev nämligen hungrig.