Idag är det tisdag och det betyder hoppträning med Vanten!

 

Innan dess blir det en liten springtur! Jag som alltid HATAT att springa, har börjat få upp ögonen för det nu. Jag pressar inte mig själv längre och tänker att " måste klara springa till den lyktstolpen, minst 500 meter" osv utan gör precis så mycket som jag känner för, sen promenerar jag tills jag tycker det blir tråkigt, och då springer jag. Ja så håller jag på och det går SKITBRA, helt chockad över mig själv.

Springer väldigt långsamt och i min egna takt och sen helt plötsligt kan jag känna för att verkligen kuta, så då kutar jag typ 50 meter haha, sen går jag osv.

 

Igår blev det att jag sprang ca 70% av hela rundan, utan att tycka det var tråkigt och utan att "pusha" mig själv, utan gör det bara för att jag känner för det. skitgrym kände jag mig. Detta har ju faktiskt lite att göra med inlägget jag skrev om träningshetsen, att jag tror inte det är en långsiktigt smart eller klok plan att hela tiden kriga med sig själv och tvinga sig till mer än vad du är kapabel till. Kör i ditt egna tempo och för att det är kul, så löser sig resten därefter :).